När jag skapade The Dark Rose Emporium trodde jag att jag byggde en bokhandel.
Idag vet jag att det aldrig bara handlade om böcker.
Det handlade alltid om människor.
Människor som aldrig riktigt passade in någonstans, och för de som tillbringade åratal med att känna sig missförstådda.
De som blev tillsagda att dölja sina känslor, som behöll allt inombords för att ingen lyssnade, som hade stora drömmar, eller som tog för mycket plats i en värld som ofta verkar betydligt mer bekväm med konformitet än individualitet.
Jag vet hur det känns.
Jag vet hur det känns att spendera år med att försöka passa in i en ram som aldrig var avsedd för mig.
Att vara tystare. Lättare att förstå. Lättare att acceptera.
Och jag vet hur det känns att så småningom inse att problemet kanske aldrig var att du var för mycket.
Problemet kanske var att du försökte passa in på platser som aldrig byggdes för dig från första början.
Under årens lopp har jag träffat människor från hela världen som bär på samma känsla. Kvinnor som bygger upp sig själva efter trauma och övergrepp. Neurodivergenta hjärnor som försöker navigera i en värld som inte utformades med dem i åtanke.
Läsare som fann styrka i berättelser när verkligheten kändes för tung att bära ensam. Utomstående som tillbringade större delen av sina liv med att undra vad som var fel med dem.
Och gång på gång har jag sett samma sak.
Problemet är sällan personen.
Problemet är skammen som skapas av människor utan kunskap, utbildning eller levd erfarenhet.
Skammen att känna djupt.
Skammen att vara annorlunda.
Skammen att inte passa in i andras förväntningar.
Skammen att läsa fel böcker, älska fel saker eller existera på sätt som gör andra människor obekväma.
Det är därför The Dark Rose Emporium existerar.
För jag tror att människor har rätt att äga sina egna berättelser.
Jag tror att kvinnor har rätt till sina egna kroppar, sina egna känslor, sina egna fantasier och sina egna val.
Jag tror att överlevare har rätt att definiera sina egna upplevelser.
Jag tror att neurodivergenta människor förtjänar att bli lyssnade på, inte bara analyserade.
Och jag tror att människor förstår sig själva mycket bättre än vad samhället ofta ger dem kredit för.
För mig har dark romance aldrig bara handlat om romantik. På samma sätt som fantasy inte bara handlar om drakar.
Berättelser låter oss utforska rädsla, längtan, sorg, motståndskraft, kärlek, överlevnad, identitet och hopp. De ger oss ett språk för upplevelser vi ibland kämpar med att förklara, även för oss själva.
Det betyder inte att böcker ersätter terapi eller professionellt stöd.
Det gör de inte.
Men berättelser kan hjälpa oss att reflektera. De kan hjälpa oss att känna oss sedda. De kan påminna oss om att vi inte är ensamma, de kan hjälpa oss att hitta vår inre röst som har skrikit i åratal för att bryta sig fri.
Denna övertygelse inspirerade också The Dark Narrative Reflection Framework™ ett reflektionsverktyg inspirerat av biblioterapeutiska principer, utformat för att hjälpa läsare att utforska tankar, känslor och personliga upplevelser genom litteratur.
Samtidigt kommer jag alltid att kämpa för de berättelser och röster som alltför ofta avfärdas, missförstås eller förbises.
För indie-författarna som är modiga nog att skriva det andra undviker.
För läsarna som finner styrka i berättelser som andra hånar.
För kvinnorna som vägrar att skämmas för sina känslor, sina önskningar eller sina röster.
För de utomstående som är trötta på att bli tillsagda att de borde bli mindre.
The Dark Rose Emporium skapades aldrig för att hjälpa människor att passa in.
Den skapades för att påminna människor om att de kanske aldrig behövde det.
Om du någonsin känt dig ensam, missförstådd eller som om du aldrig riktigt hörde hemma någonstans, hoppas jag att du hittar något här.
Kanske en bok.
Kanske en berättelse.
Kanske en gemenskap.
Eller kanske bara känslan av att någon annan förstår.
Välkommen hem.
The Dark Rose Emporium
Där utomstående hör hemma™
"Låt ingen säga till dig vad du borde känna.
Ditt hjärta fanns långt före deras åsikter."
— VeXa NightBloom®
